Yeke yeke
Jag tog studenten på våren 1977. Jag ville läsa språk. Jag sökte till ett par universitet. Gjorde prov i Åbo. Blev antagen. Det blev franska som huvudämne, fonetik och engelska som sidoämnen.
Sommaren 1977 åkte jag till Frankrike för första gången. Pappa körde mig till Helsingfors, där bytte jag till flyg. Landade i Paris. På något sätt (jag minns inte längre) hittade jag till tåget Paris-Marseille. Klev av i Marseille, och så några mil till Aix-en-Provence.
Det var juni, juli?
Jag minns förvåningen över värmen, dofterna, hur det såg ut, naturen, lavendelfälten, platanerna, blåhimlen... LJUSET... Ett sådant ljus! Så mycket sol, så stark den solen är.
Människorna.
(och så kommer en naiv/oerfaren ungtjej som är uppvuxen i en liten landsortshåla i Finland)
Just då var det mesta bara spännande.
Men nu när jag tänker på den där resan och vistelsen... FAAAAN att jag inte kan göra om den!
* s u c k *
(Skulle antagligen röja för fulla muggar och vända dygnet omedelbart och utsätta mig själv för risker? Riskera att fylla erfarenhetspåsen rejält.)
"Yeke yeke" är en låt av Mory Kante.
1977 hade jag inte hört så mycket afrikanskt. I Frankrike kom jag i kontakt med den "afrikanska" musiken. Det kryllade ju av människor av alla de slag. Väldigt mycket nordafrikaner i Aix. En dag åkte jag till Marseille tillsammans med N-E. Vi lallade runt i kvarteren nära hamnen. OBS! Det var på dagtid!
Mycket afrikaner. Och sådana där små kojor där man säljer tidningar, kassetter, godis och sånt. Jag köpte ju inget.
Så var jag tillbaka i Aix, och studentbyn där jag bodde under den där månaden. Det fanns en till finsk tjej som också skulle bättra på sin franska. Hon berättade att hon hade (typ) fyllt sin resväska med afrikansk musik och klädesplagg (och hon hade en svart sommarpojke - såklart). Helt såld på det afrikanska alltså.
*hmm*
Jag var mer såld på det nordafrikanska, men det är en helt annan story.
Men "Yeke yeke" är en pärla. Mory Kante. Lyssna gärna på Wes också. Älskar hans "Awa awa".
Sommaren 1977 åkte jag till Frankrike för första gången. Pappa körde mig till Helsingfors, där bytte jag till flyg. Landade i Paris. På något sätt (jag minns inte längre) hittade jag till tåget Paris-Marseille. Klev av i Marseille, och så några mil till Aix-en-Provence.
Det var juni, juli?
Jag minns förvåningen över värmen, dofterna, hur det såg ut, naturen, lavendelfälten, platanerna, blåhimlen... LJUSET... Ett sådant ljus! Så mycket sol, så stark den solen är.
Människorna.
(och så kommer en naiv/oerfaren ungtjej som är uppvuxen i en liten landsortshåla i Finland)
Just då var det mesta bara spännande.
Men nu när jag tänker på den där resan och vistelsen... FAAAAN att jag inte kan göra om den!
* s u c k *
(Skulle antagligen röja för fulla muggar och vända dygnet omedelbart och utsätta mig själv för risker? Riskera att fylla erfarenhetspåsen rejält.)
"Yeke yeke" är en låt av Mory Kante.
1977 hade jag inte hört så mycket afrikanskt. I Frankrike kom jag i kontakt med den "afrikanska" musiken. Det kryllade ju av människor av alla de slag. Väldigt mycket nordafrikaner i Aix. En dag åkte jag till Marseille tillsammans med N-E. Vi lallade runt i kvarteren nära hamnen. OBS! Det var på dagtid!
Mycket afrikaner. Och sådana där små kojor där man säljer tidningar, kassetter, godis och sånt. Jag köpte ju inget.
Så var jag tillbaka i Aix, och studentbyn där jag bodde under den där månaden. Det fanns en till finsk tjej som också skulle bättra på sin franska. Hon berättade att hon hade (typ) fyllt sin resväska med afrikansk musik och klädesplagg (och hon hade en svart sommarpojke - såklart). Helt såld på det afrikanska alltså.
*hmm*
Jag var mer såld på det nordafrikanska, men det är en helt annan story.
Men "Yeke yeke" är en pärla. Mory Kante. Lyssna gärna på Wes också. Älskar hans "Awa awa".
Kommentarer
Postat av: Nora
Jag älskar att läsa din blogg.
Det känns nästan som om att jag är fem år gammal och sitter i ditt knä medan du berättar.
KRAAAAAAAAAMMMMM
Trackback
