Första dagen är väck
Fattiglapparnas nyårsafton. Lyxiga elementet var 2 flaskor Freixenet. Första flaskan tömdes till lyxkvällsmaten (för min del var det stekt potatis, skinka, ägg och för mannens del 2 dubbla mackor med skinka och ägg). Vi ska spara flaskorna och ha som ljusstakar. Det ska vara sådana ljus som är rinniga. Blir snyggt.
Vi tittade på tv; det var en skön och lugn kväll. Raggarna i en lokal här hade fest och vi hörde stolskrap hela kvällen... Tio i tolv öppnade vi den andra flaskan och tittade ut. Vi iddes inte gå ut på gården själva. Och så skålade vi.
Ingen vrålfest liksom. Men det kändes helt okej ändå.
Mannen lade sig före mig. Jag satt kvar. TV:n var på. Jag skrev ett inlägg här på bloggen. Fick nyårs-sms från Nora. Skickade sms tillbaka till henne och Nadia. Det tog sin lilla tid innan jag fick bekräftelse på att sms:en hade levererats.
-----------------
År 2009. Väldigt mycket stress av alla sorter. Att jag jobbade nästan bara nätter, utan ett s.k. socialt liv. Hur ska jag lägga mitt schema för att få till skåneresor? Hur får jag ihop pengar till skåneresor? Dåligt samvete över att lämna mina barn för att åka till en man långt borta.
Få hjärtat söndertrasad varenda gång jag stod på stationen på Klippan och väntade på tåg som skulle ta mig bort från mannen. Att behöva lämna honom. Att klara av att åka utan att bryta ihop. Att klara av att hålla masken. Och vadfan håller jag på med? Uppslitande tankar. Gör jag rätt? Är det vad jag verkligen vill? Är detta något att satsa på? Eller ska jag skita i allting, säga till honom "du... vi skippar det här." Orkar jag fullfölja? Vill jag det?
Vårdnaden. Fixat, utan att behöva gå igenom en rättegång. Gudskelov. Tömt exets lägenhet. Burit ett liv in i sopcontainrar. Så mycket grejer till spillo. Så mycket pengar till spillo. Så mycket stress att få bort allting. Att orka bära och kassera. Städa. Skrubba. Fönstertvätt. Fy satan............ FY SATAN säger jag. Har fått nog av flyttstädning.
Avsluta en anställning och hoppa in i tomma intet.
Få lägenheten såld. Och en till flyttstädning. Stress. Skrubba och kasta och packa. Man tror att man hinner och allting är under kontroll men man vill bara sova. Och vakna, och vips är allt klart? Men det funkar inte så. Så kastar man lite mer grejer, grejer som man inte vill kasta men måste liksom.... Det man en gång köpt dyrt är ingenting värt. Så många ICA:s svarta sopsäckar blev fyllda med saker som en gång var åtråvärda. Nu bara bajs.
Ett liv ryms i en liten lastbil. Några kartonger.
Mitt 2009 var arbetsam. Mer helvete än himmel.
Vad var gott? Att jag slipper pendla. Att beslutet är taget. Att det finns framtidsplaner. Att det finns drömmar. Att det finns inspiration. Att det finns glädje. Att solen skiner vissa dagar. Att det händer saker.
----------------
Det är så besvärligt med värmen... Vi lär oss hela tiden hur pannan funkar. Att vi måste rensa den oftare. Det skär i hjärtat varje gång när elvärmen är på. Vi räds inför sluträkningen igen... Det är en tyst rädsla. Man kan inte elda upp sig inifrån genom att älta den kommande elräkningen.
Det är små saker som ger oss glädje. (Nu syftar jag på vårt hem, och hur det bygget fortskrider). Mannen är inte så förtjust i Simon och Tomas men jag är frestad till att ta kontakt med dem.... Det tar på krafterna att bo på en byggarbetsplats och alldeles bestämt när man är fattiglapp. En rulle isolering kostade 400 spänn. En rulle byggplast kostade 400. Rulle gaffatjep kostar "massa". Gipsskivor kostar "massa". Brädor, målarfärg, reglar kostar "massa". Penslar, spik, skruvar likaså. Borrmaskiner. Fogsvans. Motorsåg, elsåg.
Och så grejer som man måste ha i verkstan. HUUU. Svets, motorstöd, svarv, vinkelslip. Rep, taljor. Bildelar... Oljor, smörjmedel, gas till svetsen, svetstråd. Hjälm och skyddsglasögon.
Vi har minst 200 000 låsta kronor i verkstan. Och det är inga lyxprylar. Men det är VÅR lyx. Det är vad vi är värda. Det är vad vi är som människor.
Häromdagen när vi kom hem från affären (efter att ha fattighandlat) pratade vi om ytterdörren. Vi har en armerad glasruta som vi tänker sätta på ytterdörren, men det blir till våren när man kan haka av dörren. Då kan vi måla dörren också. Och så sätter vi på harleyloggan så den syns utifrån. Och just då var vi lyckliga trots allt. Trots allt elände med ångesten över elräkningen. Vi har inte bara en utan TVÅ Harley-Davidsons i vår verkstad.
"Stripped Of All But Pride"
Vi tittade på tv; det var en skön och lugn kväll. Raggarna i en lokal här hade fest och vi hörde stolskrap hela kvällen... Tio i tolv öppnade vi den andra flaskan och tittade ut. Vi iddes inte gå ut på gården själva. Och så skålade vi.
Ingen vrålfest liksom. Men det kändes helt okej ändå.
Mannen lade sig före mig. Jag satt kvar. TV:n var på. Jag skrev ett inlägg här på bloggen. Fick nyårs-sms från Nora. Skickade sms tillbaka till henne och Nadia. Det tog sin lilla tid innan jag fick bekräftelse på att sms:en hade levererats.
-----------------
År 2009. Väldigt mycket stress av alla sorter. Att jag jobbade nästan bara nätter, utan ett s.k. socialt liv. Hur ska jag lägga mitt schema för att få till skåneresor? Hur får jag ihop pengar till skåneresor? Dåligt samvete över att lämna mina barn för att åka till en man långt borta.
Få hjärtat söndertrasad varenda gång jag stod på stationen på Klippan och väntade på tåg som skulle ta mig bort från mannen. Att behöva lämna honom. Att klara av att åka utan att bryta ihop. Att klara av att hålla masken. Och vadfan håller jag på med? Uppslitande tankar. Gör jag rätt? Är det vad jag verkligen vill? Är detta något att satsa på? Eller ska jag skita i allting, säga till honom "du... vi skippar det här." Orkar jag fullfölja? Vill jag det?
Vårdnaden. Fixat, utan att behöva gå igenom en rättegång. Gudskelov. Tömt exets lägenhet. Burit ett liv in i sopcontainrar. Så mycket grejer till spillo. Så mycket pengar till spillo. Så mycket stress att få bort allting. Att orka bära och kassera. Städa. Skrubba. Fönstertvätt. Fy satan............ FY SATAN säger jag. Har fått nog av flyttstädning.
Avsluta en anställning och hoppa in i tomma intet.
Få lägenheten såld. Och en till flyttstädning. Stress. Skrubba och kasta och packa. Man tror att man hinner och allting är under kontroll men man vill bara sova. Och vakna, och vips är allt klart? Men det funkar inte så. Så kastar man lite mer grejer, grejer som man inte vill kasta men måste liksom.... Det man en gång köpt dyrt är ingenting värt. Så många ICA:s svarta sopsäckar blev fyllda med saker som en gång var åtråvärda. Nu bara bajs.
Ett liv ryms i en liten lastbil. Några kartonger.
Mitt 2009 var arbetsam. Mer helvete än himmel.
Vad var gott? Att jag slipper pendla. Att beslutet är taget. Att det finns framtidsplaner. Att det finns drömmar. Att det finns inspiration. Att det finns glädje. Att solen skiner vissa dagar. Att det händer saker.
----------------
Det är så besvärligt med värmen... Vi lär oss hela tiden hur pannan funkar. Att vi måste rensa den oftare. Det skär i hjärtat varje gång när elvärmen är på. Vi räds inför sluträkningen igen... Det är en tyst rädsla. Man kan inte elda upp sig inifrån genom att älta den kommande elräkningen.
Det är små saker som ger oss glädje. (Nu syftar jag på vårt hem, och hur det bygget fortskrider). Mannen är inte så förtjust i Simon och Tomas men jag är frestad till att ta kontakt med dem.... Det tar på krafterna att bo på en byggarbetsplats och alldeles bestämt när man är fattiglapp. En rulle isolering kostade 400 spänn. En rulle byggplast kostade 400. Rulle gaffatjep kostar "massa". Gipsskivor kostar "massa". Brädor, målarfärg, reglar kostar "massa". Penslar, spik, skruvar likaså. Borrmaskiner. Fogsvans. Motorsåg, elsåg.
Och så grejer som man måste ha i verkstan. HUUU. Svets, motorstöd, svarv, vinkelslip. Rep, taljor. Bildelar... Oljor, smörjmedel, gas till svetsen, svetstråd. Hjälm och skyddsglasögon.
Vi har minst 200 000 låsta kronor i verkstan. Och det är inga lyxprylar. Men det är VÅR lyx. Det är vad vi är värda. Det är vad vi är som människor.
Häromdagen när vi kom hem från affären (efter att ha fattighandlat) pratade vi om ytterdörren. Vi har en armerad glasruta som vi tänker sätta på ytterdörren, men det blir till våren när man kan haka av dörren. Då kan vi måla dörren också. Och så sätter vi på harleyloggan så den syns utifrån. Och just då var vi lyckliga trots allt. Trots allt elände med ångesten över elräkningen. Vi har inte bara en utan TVÅ Harley-Davidsons i vår verkstad.
"Stripped Of All But Pride"
Kommentarer
Trackback
